En tyngd som fattas mig

min-kal-kladd

Jag har alltid varit en papperskalendersmänniska, dvs en del av ett försvinnande folkslag. Ni vet vi som alltid bär på lite för mycket när vi går mellan möten.

Vi börjar med en liten kalenderbitarmemorylane (medveten om att kalenderbitare är något annat):
Började med papperskalender i mellanstadiet. Älskade det. Förstod inte funktionen alls. Skrev t.ex på onsdagen ”fick MA-läxa till tisdag”. Det var ju rart och sant, men svårt att hålla reda på saker och ting.

I högstadiet var det (i min skola) coolt att ha en typ av gratiskalender som Sparbanken årligen delade ut. Fickformat, naturromantisk illustration över hela det lite gummiaktiga omslaget (som en sedan kunde droppa nagellack på och måla med marker för att göra den personlig). Här började min förkärlek för kulörta komihågs, illustrerade to do’s och oerhörd mängd utropstecken på disco-datum.

I gymnasiet började jag klippa och klistra egna kalendrar. Slaktade pappas gamla Filofax’s för att göra egna pärmar. Köpta Filofax-hålslag för att verkligen gå lös på alla plan. Att sitta och uppdatera en datumstämpel 365 ggr – inga problem om man vill ha en alldeles egen årskalender.

Summa:
Jag har kommit att ställa höga krav på min papperskalender. Även om den återgått till att bestå av diverse köpedelar.

Men, de senaste veckorna har min papperskalender bara legat där. Orörd. Plötsligt gick jag all in på tfn:ens tre olika kalendrar och wunderlists. De väger ingenting. Så därför, som inspiration åt oss alla, kommer här nu några bära-med-sig-favoriter:

 

 

filofax-black-1 filofax-nude-1Den mest klassiska, Filofaxen, i all sin enkelhet. Hade gärna haft en svart och kanske gjort den personlig med ett monogram (fast det ligger visst lite nere med det hos Filofax nu, synd).

 

 

mod-silver mod3_fg_06 mod3_toffee_06

De här godingarna som jag hittade för några år sedan – en sån MÅSTE jag ha. Detta är ju inte kalendrar men den snyggaste pryl du kan ha för att ha lite ordning och reda och en väska i väskan. Kika på hemsidan för att se vilken insert som skulle vara bäst för dig! Hade PAVILJONG funnits hade du kunnat köpa dem där, lovar.

 

 

kikki-k-brons-1 kikki-k-brons-2 kikki-k-gra%cc%8a-1 kikki-k-gra%cc%8a-2 kikki-k-petrol-guld kikki-k-ro%cc%88dkikki-k-ro%cc%88d-2

Sen har vi dessa planners från Kikki-K. Företaget som jag tror många av samtidens stationerylovers tycker om. En svensk tjej emigrerad till Australien startade företaget för 10 år sedan. De fokuserar på en design sprungen ur svenska enkelhet och funktion. Jag tänker att detta är jättebra produkter för människor som kanske gillar scrapbooking eller de som vill ha något lite mer lekfullt.

Continue Reading

Best Made Co’s ”Field Desk”

Du vet när man är ute och vandrar runt i skogen eller i bergen och vill skriva av sig? Man kanske vill skriva kärleksbrev, mer vänskapliga brev, man kanske har oturen att behöva få ur sig ett hatbrev? Eller om man bara behöver föra logg över vad som händer och sker i skog mark as one is passing by? Eller så kanske det är i den sköna naturen, på vandrande fot, som prosan kommer över en och måste ner på papper? Det är då man behöver ett ”field desk” och Best Made Co i New York säljer dig gärna ett.

Är inte detta det mest romantiska du sett på länge så säg? Hemingway, Austen, Twain och alla andra coola har säkert haft en variant – så varför skulle inte du?

field-desk-1 field-desk-2fyra-i-en
field-desk-3 field-desk-4

Körsbärsträ, rött läder, mässingdetaljer och röd ullfilt! Som hämtat ur den lilla sagobok eller Wes Anderson-film.

Du kan lägga en beställning här hos Best Made Co till en kostnad av $1850.

Jag blev nyfiken på vem som producerar så här gedigna grejer nu för tiden. Det visade sig vara Gerstner & Sons, ett familjeföretag i Ohio, som i 4 generationer (med start 1906) bygger den här typen av exklusiva boxar/skrin/lådor till diverse verktyg/vapen/grejer för hand. Allt enligt principen “A place for everything and everything in its place”. Snajdiga vapenlådor känns ju väldigt vilda västern och jag hittade inget som var lika fint som det Field Desk BMCO designat. Men man blir ju peppad på sådana här samarbeten där ena halvan har kunskap+fantasi och andra halvan har kunskap+kvalitet och det hela blir = atgtbt (almost too good to be true).

Alla bilderna är lånade från: www.bestmadeco.com

 

Continue Reading

En sopa – en skatt

img_9980

I vårt grannhus har det funnits ett gammalt kondis, jag älskar kondis. Men nu har det stängt och allt rivs ut och ska bli något annat. Jag sprang förbi den här lilla utkastade gobiten på väg till jobbet. Den var slängd, oönskad och jag tog den inte. Ångrade mig i dar.

Så vad tror ni nu öppnar i lokalen istället? Tapas-stället som stängde lite längre upp på gatan ersattes av ett annat tapas-ställe. Innebär det att det gamla kondiset kommer ersättas av Fabrique kanske? Det finns inget Fabrique på östra sidan Götgatan vad jag vet. Eller är det Bröd&Salt som byter ut den pyttelilla lokalen de har längre upp på gatan? Eller en restaurang? Eller blir det något helt annat? Vad skulle jag allra helst vilja? Vad tror du?

Återkommer i frågan.

Continue Reading

När jag blev kär i Ingegerd Råman

img_0003
Ett tummat utriv ur Sköna Hem, nr 8/13. Föreställer Ingegerd Råmans arbetsrum i Skåne.

I helgen var min dotter och jag ensamma hemma. Efter söndagsfrukosten gick tv:n igång och den visade en repris (?) av K Specials program om Ingegerd Råman. I sann anda i sällskap av en lekfull 1-åring missades ju det mesta så när lekandet övergått i sömn kollade jag på SVT play. Sen direkt efter kollade jag igen, en andra gång. Som om vore detta program en tvättäkta feelgood-rulle. För my god vad jag mådde bra av att se detta!

När jag pluggade design drömde jag om att en version av det liv Ingegerd visar upp skulle bli mitt. Och att få ta del av det, och inte bara se hennes fantastiska hem i inredningstidningar, rörde verkligen mig djupt. En har ju sett massa skildringar av diverse konstnärers/designers/musikers liv och inte tänkte väl jag att just denna skulle kännas så mycket, dvs urbra.

Jag har aldrig träffat Ingegerd Råman (men en gång såg jag in i hennes studio på Skeppsholmen när hon satt där vid skrivbordet och knegade och det så ut som att jag verkligen skulle leva en dröm där inne men som att jag aldrig någonsin skulle vågat ens närma mig), jag har knappast ägt något hon skapat (ja men hej IKEA-kollektionen VIKTIGT, delar av den finns ju här hemma) och jag kommer aldrig ha en så välfungerande garderob som hon verkar ha.

Det som tilltalade mig så oerhört mycket var enkelheten och exaktheten, som hon ju är känd för – men att det alltså är så påtagligt i allt. Denna millimeterism som verkar få ta sin tid. Hur hon tog i och såg på materialen. Bokskogen! Resorna! Stilismen och svordomarna – alla svordomarna! Hur hon rörde huvudet när hon drejade. Hennes vita kläder och grå ulltröja i verkstaden.

Jag blev så oerhört nyfiken på vardagslivet de där 18 (?) åren i Skruf, som smålänning fick jag hemlängtan. Och när jag såg klippen från vad jag tror var 80-talet, när hon glaserade en baotastor skål och sen såg hur hon i nutid använde just en sådan skål när hon gjorde lunch i  h e m m e t  i Skåne kände jag saknad av att själv inte skapat nåt tidlöst.

Summan av kardemumman:
Jag blev så imponerad. Så inspirerad. Och numer medveten om att Ingegerd heter just så och inte Ingergerd vilket jag alltid tyckt varit naturligt.

Titta själv, du har 6 månader på dig:
http://www.svtplay.se/video/10113163/ingegerd-raman-framtid-i-varje-andetag/ingegerd-raman-framtid-i-varje-andetag

UPDATE:

Fick precis lanseringsmail för ”KVADRAT Interwoven Stories and commentaries from contemporary culture” där denna intervju fanns:

http://kvadratinterwoven.com/a-cup-of-tea-with-ingegerd-raman

 

Continue Reading

Från och med nu

Nu är det nästan höst, eller jag bestämmer att det är det, för på torsdag börjar jag jobba igen efter min ett år långa föräldraledighet. Hur det känns går vi inte in på exakt just nu (men låt mig säga så mycket som: väldigt mixed emotions, väldiga nostalgisköljningar, mitt barn luktar bebis igen och Håkans nya gjorde det både bättre och sämre – nog om det!) utan att istället går vi in på att DET ÄR NU DET BÖRJAR. Det är nu den här bloggen ska hända på riktigt och det är nu som jag hoppas lära känna fler som läser här och som kanske följer mig hela vägen i mål *fingers crossed*.

Men först sommaren i korta ordalag:
Sol. Småland (Sävsjö/Kalmar/Eksjö). Enorma mängder kvalitetstid. Tre nya kompisar i bebisformat. Sommarstugan. Bad. Bokklubb. Vuxensäng (160 cm!). Livsnjut. Hon går! Firade 37 år med mig själv, 6 år  med Göran.

På många sätt känner jag mig redo för hösten, på vissa inte alls. Höst och skolstartstider har för mig alltid känts mer som nystart än vad nyår gör. Det är stort. Och nu rivstartar vi med att i helgen ha 1-årskalas i dagarna två. Tänk, ett år.

 

Let’s do this, det blir bra!

FullSizeRender

 

Continue Reading

Aaron Billings

Jag har blivit så oerhört förtjust i olika verk av en ung man vid namn Aaron Billings.
Han gör fenomenala illustrationer varav vissa blir t.ex patches eller pins. FANTASTISKA SÅDANA! Hans grejer, pins/prints/patches etc, skulle jag definitivt sälja om jag haft Paviljong i dagsläget. Jag skulle även vilja plocka fram något specifikt för Paviljong tillsammans med honom. Och jag tror att ni skulle köpa, för grejerna är så unika, så flotta och charmiga och för att det är lite naket och det känns ju härligt. Emellanåt.

Jag upptäckte Aaron Billings på Instagram, där han heter @dillings. Men sen har jag snokat upp hon honom lite överallt för att se, och köpa (måste ha en ”Dream Cloak”-pin), mer grejer. Här har han en liten shop, här säljer Homerun Press några av hans patches och här är hans hemsida och portfolio.

 

Kolla här vad fint!

Aaron Billing Dream cape Aaron Billings Patches homerun Aaron Billings Synch Babes pin Aaron Billings Sibling scarfIMG_9116 IMG_9117 IMG_9122 IMG_9121 IMG_9120 IMG_9119 IMG_9118

 

Bildkällor: Klicka på bilderna för källa! Instagrambilderna är screenshots från Aaron Billings instagram.

Continue Reading

Dream of life

När man liksom jag går och drömmer om nåt som emellanåt känns väldigt avlägset men samtidigt helt realistiskt är det trösterikt att läsa att någon annan på sitt håll känner samma. Extra så när det är Patti Smith. Läser just nu hennes bok ”M Train” och där skriver hon om sin nästan livslånga dröm att en dag ha ett eget café. Så här:

”… Liksom Driss drömde jag om att själv öppna ett ställe. Jag tänkte så mycket på det att jag nästan kunde gå in i det; Café Nerval, en liten tillflyktsort där poeter och resenärer kunde finna en enkel fristad.
Jag föreställde mig slitna persiska mattor på trägolvet, två långa träbord med bänkar, ett par mindre bord med en ugn där man kunde baka bröd. Varje morgon skulle jag torka av borden som doftade te, så som man gör i Chinatown. Ingen musik, inga matsedlar. Bara tystnad, svart kaffe, olivolja, färsk mynta och grovt bröd. Väggarna skulle prydas av fotografier: ett melankoliskt porträtt av den man kaféet var uppkallat efter, och en mindre bild av den dystre poeten Paul Verlaine, där han i sin överrock satt ihopsjunken över glas absint.”

 

Exakt så verkligt känns det. Inne i mitt huvud är Paviljong största verkliga befintliga sanning, i drift och hela köret. (Dröm)Lokalen, den perfekta (dröm)planlösningen, (dröm)fasaden som växlar mellan att han en neonskylt och namnet målat på de stora (dröm)fönstren. I mitt huvud har jag drömmiga stammisar, drömmiga turister som plåtar och instagrammar och handlar massor (och vips så kommer japanska/ameriakanska/brittiska/franska/younameit journalister och gör reportage till reseguider över saker man inte på något vis för missa i Stockholm), jag har en drömmig extra-anställd som kanske pluggar något roligt och som jag har så roligt med. Vi kan allt om våra varor och har berättelser om det mesta. På kvällarna innan de stora säsongsförändringarna i butiken är vi på plats hela familjen och Sickan drar runt och känner sig hemma. Och lagret, det är så effektivt planerat och välfungerande. Och rymligt.

Jag vet hur det känns att låsa upp dörren om mornarna, jag har ett plingit ljud när dörren öppnas. Sätta på kaffe, hälsa på butiksgrannarna på innergården där vi slänger emballage, sitta på kontoret och planera och aministrera. Sen öppna, dock kanske först kl 11. Alla är välkomna!

Continue Reading

Sapling Press

Logga

Om Paviljong hade funnits på riktigt i detta nu hade jag verk-e-ligen sålt kort från Sapling Press pga så roliga och så fina! Vacker typografi på vackert papper och därtill fnissiga/sanna/råa citat – dvs det bästa av tre världar.

Bakom Sapling Press står Lisa Cairns Krowinski som beskiver sig och sitt företag så här:
”Typography-lovin’ graphic designer, turned letterpress-printin’ stationery designer. We make the cards you give to that one friend of yours who truly gets it. You know the one.”
Men OM vi gör! Citaten kommer till i samarbete med Jared Wunsch som har siten dearblankpleaseblank.com 

Jag fångar upp Sapling Press på Pinterest och så följer jag såklart även på Instagram. Tips!

 

Religion Opinion alcohol
Overtime boss Grammar Lyrics worried Walk of shame run Unicorns

Hold me closer donut

 Samtliga bilder lånade från www.saplingpress.com

Continue Reading

The Shopkeepers

I julklapp önskade jag mig, och fick (tackartackar Tomten!), boken ”The Shopkeepers – Storefront Business and the Future of Retail” av R. Klanten, Sven Ehnmann och Sofia Borges. En bok som jag föreställde mig innehöll människor som gjort just det jag drömmer om, men det var en mycket blandad kompott och massa intressant info. Du hittar tänk om målgrupper, visual merchandising, markandsföring, genuina hantverk och människorna i och bakom olika butiker. Självklart även massa, massa inspirerande bilder från olika butiker som vardera fått ett eller flera egna uppslag fördelade i kapitel med barberare, stationerybutiker, godisaffärer, herrekipering osv. Besökslustan växte sig stor och resor började planeras. Är bokens innehåll hipster overload? Ibland, men det känns ju mest samtida och för mig helt ok. Typografin känns stundom lite rörig och jag håller ju inte med om allt som står. Men det gör jag kanske sällan oavsett.

Pen Store på Hornsgatan och Pärlans Konfektyr på Nytorgsgatan här i Stockholm representerar Sverige. Två fina alternativ och egna favoriter!

Här är några favoriter:

 

Native & Co, London –  http://www.nativeandco.com/
Native & Co

 

Sebastien Gaudard (mums!), Paris – http://www.sebastiengaudard.com/
Sebastien Gaudard 1
Sebastien Gaudard 2

 

Book/Shop, Oakland – http://www.shopbookshop.com/
Book Shop

 

Old Faithful Shop, Toronto/Vancouver – http://www.oldfaithfulshop.com/
Old Faithful Shop

 

Food & Company, Tokyo – http://www.foodandcompany.co.jp/Food & Company 1
Food & Company 2

 

Och så här ser boken ut, lite i farten. Finns att köpa t.ex på Papercut och Adlibris:
Omslag

 

Continue Reading