Dream of life

När man liksom jag går och drömmer om nåt som emellanåt känns väldigt avlägset men samtidigt helt realistiskt är det trösterikt att läsa att någon annan på sitt håll känner samma. Extra så när det är Patti Smith. Läser just nu hennes bok ”M Train” och där skriver hon om sin nästan livslånga dröm att en dag ha ett eget café. Så här:

”… Liksom Driss drömde jag om att själv öppna ett ställe. Jag tänkte så mycket på det att jag nästan kunde gå in i det; Café Nerval, en liten tillflyktsort där poeter och resenärer kunde finna en enkel fristad.
Jag föreställde mig slitna persiska mattor på trägolvet, två långa träbord med bänkar, ett par mindre bord med en ugn där man kunde baka bröd. Varje morgon skulle jag torka av borden som doftade te, så som man gör i Chinatown. Ingen musik, inga matsedlar. Bara tystnad, svart kaffe, olivolja, färsk mynta och grovt bröd. Väggarna skulle prydas av fotografier: ett melankoliskt porträtt av den man kaféet var uppkallat efter, och en mindre bild av den dystre poeten Paul Verlaine, där han i sin överrock satt ihopsjunken över glas absint.”

 

Exakt så verkligt känns det. Inne i mitt huvud är Paviljong största verkliga befintliga sanning, i drift och hela köret. (Dröm)Lokalen, den perfekta (dröm)planlösningen, (dröm)fasaden som växlar mellan att han en neonskylt och namnet målat på de stora (dröm)fönstren. I mitt huvud har jag drömmiga stammisar, drömmiga turister som plåtar och instagrammar och handlar massor (och vips så kommer japanska/ameriakanska/brittiska/franska/younameit journalister och gör reportage till reseguider över saker man inte på något vis för missa i Stockholm), jag har en drömmig extra-anställd som kanske pluggar något roligt och som jag har så roligt med. Vi kan allt om våra varor och har berättelser om det mesta. På kvällarna innan de stora säsongsförändringarna i butiken är vi på plats hela familjen och Sickan drar runt och känner sig hemma. Och lagret, det är så effektivt planerat och välfungerande. Och rymligt.

Jag vet hur det känns att låsa upp dörren om mornarna, jag har ett plingit ljud när dörren öppnas. Sätta på kaffe, hälsa på butiksgrannarna på innergården där vi slänger emballage, sitta på kontoret och planera och aministrera. Sen öppna, dock kanske först kl 11. Alla är välkomna!

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *